Meny

 

 

 

 

Ägg och Bebisar (nymfer)

 

 

Att hitta vanliga pinnar i djuraffären är inte omöjligt, de finns ganska ofta i många djuraffärer från och till. Sen finns de ofta till salu via olika annonser, bl.a. på Blocket.se. Där kan man också hitta pinn-ägg till salu ibland.

 

Jag har köpt ägg från en hemsida som heter vandrandepinnar.nu, eftersom jag framför allt vill ha lite ovanligare pinnar. Att jag har köpt ägg beror dels på att det är billigare, men framför allt för att jag tycker att det är roligt att själv få följa pinnens utveckling hela vägen!  

 

Men när man köper ägg så är det en del som är mer osäkert, dels är det inte någon garanti på att just det ägg jag köpt kläcks. Och även om det kläcks kan ganska mycket gå fel på vägen till vuxen pinne. Dessutom krävs det ett stort mått tålamod eftersom det kan ta ett bra tag innan ett ägg väl kläcks, faktiskt nästan upp till ett år!

 

Om ägget väl kläcks och får må bra och växer upp till vuxen pinne, så går det inte att i förväg säga om det blir en hona eller hane.

 

 

 

Så här tar jag hand om äggen jag får hem.

Jag använder en rengjord godis-plastburk, där jag gjort som ventilationer på sidorna. I botten på burken lägger jag ett litet lager av vermiculite, som både är dränerande och fuktighetshållande.

 

 

Från vänster till höger: ägg från vandrande blad, vandrande blad gigantea och Macleys (en pinne som ser ut som något mellan en pinne och ett blad).

 

 

 

Själva äggen placerar jag på ett lager hushållspapper, så de vilar mjukt och är lätta att se, så jag inte missar om något börjar kläckas.

Jag tänker även på att placera dem ett och ett med mellanrum i fall att något ägg blir dåligt och börjar mögla. I och med att det då finns ett mellanrum kan jag enkelt plocka bort det ägget, byta pappret och utan oro lägga tillbaka äggen. Annars har just mögel en tendens att kunna "smitta av sig" även till de friska äggen.

 

Sen är det bara att spraya med rent vatten ett par gånger i veckan, att kolla till dem minst någon gång per dag ifall att de börjar kläckas, och vänta.

 

 

När jag ser att ett ägg är på väg att kläckas brukar jag spraya en extra gång så jag är säker på att luftfuktigheten är hög, det underlättar för den lilla bebisen att ta sig ut från ägget. Ibland går det fort och enkelt, ibland är det svårare och tar mer tid. Det händer också att pinnen inte lyckas ta sig ut... Det är sorgligt men inte så mycket att göra åt.

 

 

 

 

 

Som nymfer/bebisar och unga brukar jag bygga små pinn-palats åt dem. De gör jag också av godisburkar, som jag gör större ventilationshål på och silikonar fast myggnät för. Jag använder akvariesilikon eftersom vanligt silikon innehåller gifter, bl.a. antimögelmedel som är giftigt. I botten har jag även här använt vermiculit, men jag tror jag istället ska försöka med vanlig torv. Vermiculitbitarna fastnar på pinnarna när jag sprayar i burken, och det gillar de inte. Sen får de också några lagom stora pinnar att klättra på och så mat. När de väl är kläckta vill de ha minst en sprayning per dag, om det är mycket varmt eller torrt i luften kan jag få spraya två gånger.

 

När pinnen växt till sig, och kanske ömsat sitt skinn ett par-tre gånger är de för stora för att bo kvar i burken. De måste ha ett hem på ungefär tre gånger sin egen längd för att må bra, och för att kunna ömsa. Ömsa måste de göra när de växer. Kom också ihåg att inte ha för många pinnar i samma burk, då kan de av misstag börja gnaga på varann. Det kan t.o.m. resultera i dödliga skador!

 

 

 

 

 

 

 

Mitt intresse av pinnar

 

 

 

Mitt pinn-intresse började egentligen när min dotter och hennes kompis en dag kom hem med varsin pinne. 

Forts. kommer...

 

 

 

 

Mina pinnar

 

Jag har, så klart, vanliga indiska pinnar. Men jag har också en taggig sort, Thorny Stick Insect (Aretaon asperrimus) som har sitt ursprung från Sabah, Borneo. Denna pinne förökar sig genom könlig fortplantning, alltså det behövs både honor och hanar för att få ägg/bebisar. Tyvärr så tror jag att båda mina är hanar, så ägg är inte möjligt. Å andra sidan tror jag att hanarna är de mest dekorativa, så jag är ganska nöjd ändå! 

 

 

 

Min erfarenhet är att dessa pinnar är t.o.m. enklare att sköta om än vanliga indiska. De är inte så kräsna, mindre känsliga för törst och dessutom lite kraftigare och mindre benägna att skada sig. Sen verkar de på något sätt lite smartare, men det är nog bara mitt intryck.

 

 

 

Här har jag fotat en närbild på pinnens vackra öga!

 

 

 

Och här en bild på foten, som den håller sig fast med, och använder när den klättrar runt. 

 

 

 

stenlunda.se © 2011 • Privacy Policy • Terms of Use

www.stenlunda.se

Stenlunda Vandrande Pinnar